Artikel i Bohusläningen

Tisdag 11 Juli 2006 04:00

Röda tråden

Sofia gillar att skapa nytt

I november 2005, 45 år gammal, öppnade Sofia Gunnardotter en firma. Nu satsar hon på sina unika handfat, keramikskapelser som hon tillverkar med egna händer när hon inte spelar dragspel.

I 20 år har Sofia Gunnardotter, Skredsvik, haft olika jobb på posten, och på olika platser.
   – Så hade jag tur, kan man säga, att bli arbetslös 2004.
   Sofia inser att de orden kan väcka reaktioner hos personer som är eller känner personer som är arbetslösa. Men för henne blev det en dörr som öppnades till ett nytt liv.
   – Jag ville göra något annat och detta var en chans till det.
   Kicken att förändra hade hon på sätt och vis redan fått för sex år sedan då hon gick en kvällskurs på ABF i Uddevalla där hon prövade på keramik.
   – Då var jag fast. Då hade jag hittat hem.

Uppvuxen med hantverk

Nu har hon till och med själv hållit kurser i keramik.
   Hantverk var inget nytt för Sofia. Hon har sysslat med bland annat silversmide, något hon har med sig hemifrån. Föräldrarna har sysslat mycket med hantverk, berättar hon.
   När Sofia fastnat för keramiken gick hon också på utbildning på Grebbestads folkhögskola. Nu är det hennes jobb. Hon har också en egen firma, Keramiken i Skredsvik, som hon bildade i höstas.
   – Jag ska försöka leva på det här.
   Det hon satsar på är handgjorda handfat för badrum.
   – Varje handfat får en egen form.
   Det betyder att varje handfat har ett unikt utseende. Hon till och med numrerar dem. Hur de ska se ut bestäms i skapande stund.
   – De skapas i drejögonblicket, på drejskivan.
   Det är ett ganska långt arbete med att skapa handfat. Det krävs mycket lera, och mycket behandling av den, och mycket tid vid drejskivan. Och så ska handfaten såklart vara speciella, inte som vita fabriksproducerade. Sofias handfat är blå. Den som vill ha ett unikt handfat får betala en hel del för det, på grund av jobbet som de kräver.
   Sofias handfat kostar runt 10 000.
   – Jag hoppas de ska hålla mig vid liv.
   Hon gör också muggar och skålar, som de flesta keramiker gör, med egen design.
   – Det tror jag inte man kan leva på.
   När Sofia startade sitt företag fick hon starta-egetbidrag i ett halvår.
   – Nu gäller det att jag får mina saker sålda.
   Just nu är den för hantverkare viktiga turistsäsongen i gång, så Sofia har hopp om att utställningar och mässor ska ge resultat.

Delar arbetslokal

Sin keramikverkstad har hon i Skredsviks före detta skola som lades ner 2002, 50 år efter öppnandet. Där delar hon lokal med två andra som har keramiken som fritidssyssla. Att hon själv började satsa på handfat, förutom muggar och skålar, beror på att hon fick idén när hon själv ville ha handfat som ingen annan har.
   Och den riktiga muggen, kan det vara något, att göra en unik sådan?
   – Nej, toalettstolar kräver för mycket.
   Det vet hon eftersom handfaten som ska passa i badrummen kräver mycket jobb vid drejskivan. Hon säger det med ännu ett leende och skratt, som är vanligt när hon berättar om sitt keramikjobb, ett skapande som hon trivs stort med.
   – Ett underbart arbete. Ett rent nöje att gå till jobbet. Skönt att ha både det strikta och det fria.
   Det strikta är muggar och skålar som hon gör i serier och har bestämd design på när hon drejar. Det fria är alltså – trots det krävande jobbet – handfaten som hon som sagt designar när hon skapar dem vid drejskivan.
   – De får ta det utseende de vill.
   Sofias gamla fritidssyssla, hantverkandet, har alltså blivit ett jobb, som hon inte direkt betraktar som jobb.
   – Det är en avkoppling att sitta vid drejskivan.
   Det jobbigare kan vara företagandets administrativa sida.
   – Det var mycket mer jobb än jag trodde det skulle vara, trots att jag gått starta egetkurser.
   Bokföring, momsredovisning och liknande hör till det jobbiga jobbet.

Gillar dragspel

Sofia har en riktig fritidssyssla som hon också leende berättar om. Hon började spela dragspel när hon var 30. Musikkunnig var hon sedan barnaåren då hon spelade piano.
   – Och så upptäckte jag hur kul det här är, säger hon ackompanjerande sina ord med dragspelstoner från en gammal känd Kalle Jularbo-låt.
   Hon spelar mycket hemma med sin sambo, och med ett gäng som döpt sig till Antikrundan.
   – Vi spelar gammalt.
   Även på fritiden händer det att hon skapar.
   – Jag har gjort några låtar, inte gett ut dem, men skrivit ner dem.
   Det är själva musiken som hon har gjort.
   – Det kommer en liten musikslinga när man sitter och leker, berättar hon om hur låtarna växer fram, ungefär i samma ”frihet” som handfaten skapas.
   Texter har hon alltså inte till låtarna. Det finns andra som skriver, till exempel den som hon fick Röda tråden av, Ann Rutgersson, påminner undertecknad om.

Fakta:

Född: 1960, Sigtuna. Och har bott i Leksand, Stockholm med mera. Flyttade till Ljungskile 1998.
Föräldrar, syskon: Pappa, silversmed och före detta campingägare. Mamma, f d campingvärd. Har 2 syskon.
Familj: Sambo och hund.
Bor: Gård med får i Kolsby, Skredsvik, Uddevalla, sedan drygt 2 år.
Gör: Är keramiker.
Röda tråden kom från Ann Rutgersson med motiveringen: ”En glad dragspelare som satsar på keramik”.
Röda tråden lämnas till Dan Blessed med motiveringen: ”Lär ungdomar visa respekt”.